Vilken typ av cykel kan man använda för cykelpendling?

 

Innan vi besvarar den frågan, fundera en stund på vad ett SL-kort kostar per år. Tar man bort en månad för semester blir kostnaden ungefär 7 500 kronor, pengar som du aldrig får tillbaka. Köper du en cykel och utrustning för 10 000kr kan du använda den i minst 10 år (med undantag för att du ungefär vartannat år måste byta drivpaket, vajrar och bromsbelägg). Cykeln kan du använda hela livet ut, om du förvarar den inomhus på vintern. Av den anledningen finns inte någon anledning att vara snål, ordentliga grejer av bra kvalitet skapar lust och engagemang. Så, nu kan du läsa vidare och vi försöker besvara frågan.

 

Många frågar sig vad man ska ha för cykel som är lämplig till cykelpendling. Det beror på flera faktorer, dels:

 

Hur lång är säsongen för just dig? (Observera att riktigt bra utrustning kan medföra att du börjar förlänga säsongen utan att ens tänka på det..)

Hur lång väg har du till jobb/skola?

Hur kuperad terräng har du att tampas med?

Vad behöver du transportera på cykeln? (stort lås, packväskor, m.m.)

 

En generell regel är att cykeln ska vara så lätt som möjligt. Lätta cyklar är nämligen mycket underhållande att cykla på och är viktiga när man har riktigt kuperad väg. Regel nummer två är att däcken ska vara så lättrullade som möjligt. Bra kvalitet, lätta och så smala som möjligt för sitt uppdrag. Det lönar sig att investera i bra däck.

 

På bilden en hybrid. Dessa lämpar sig utmärkt för jobbpendling. på vintern kan man montera breda dubbdäck och skärmar. Det raka styret ger fin kontroll när det är halt. Däremot har även fabrikanterna drabbats av växelsjukan, man behöver inte tre framdrev på en pendlarcykel.

 

Sittställningen på cykeln

Jag tycker man ska ha en halvsportig sittställning. Den är mest effektiv både i motvind men även då man har god kraft i pedalerna. Styret ska vara rakt och lite kortare än ett mtb-styre (för att fungera i motvinden). Montera gärna barends som gör att backarna blir lättare när man ställer sig upp. 

 

En detalj motsäger allt jag skrivit ovan och det handlar om låset. Googla mycket och ta reda på viket som är det bästa låset på marknaden. Ofta är det tungt, mycket tungt. Men det är inte lika tungt som sorgen efter att ha förlorat en riktigt bra cykel.

 

En bra pendlarcykel:

Ramen måste vara storleksanpassad. Materialet spelar inte så stor roll men lite finare stålramar är vackra att se på. De håller hur länge som helst om de vinterförvaras inomhus.

Rakt styre, anledningen till det är att man har bra kontroll på cykeln när det blir snöigt. Om man inte tänker cykla i snö rekommenderar jag bockstyre, då det är väldigt effektivt i motvind. Men ett rakt styre innebär även att det finns nya möjligheter att skydda händerna vid sträng kyla. Det kan man göra genom att såga av en pet-flaska och montera med buntband.

Pedaler med clips eller SPD.

Pedaler med Clips har den fördelen att du lätt kan klippa till en plastbit att montera utanpå korgen framför fötterna. Detta förhindrar kall vind att kyla ner fötterna när det är som kallast.

 

Stänkskärmar

Dessa bör höst-vinter-vår vara försedda med en stänklapp som går nästan ända ned i backen. Lappen skonar fötterna mot väta men framför allt drivpaketet mot väta-sand-salt.

 

Skivbromsar

Skivbromsar har en stor fördel gentemot fälgbromsar på det sättet att de inte slits på samma sätt som fälgbromsar. Fälgarna måste därför bytas med jämna mellanrum, ungefär vart tredje år om man cyklar hela vintern runt i riktigt slask, salt och sant. Skivan slits nästan inte alls och när den är utsliten så är den billig och enkel att byta.

 

Ram

Här är diskussionen om kill- respektive tjejspecifika cyklar på sin plats. Eller rättare sagt har den ingen plats i ett modernt samhälle. Det finns nämligen inga som helst belägg för att män och kvinnor är konstituerade med olika proportioner mellan under- och överkropp. Däremot vet vi att män är något längre än kvinnor, vi vet också att mäns och kvinnors sittben är lite olika konstituerade. Ramtypen ”damcykel” hör inte hemma i pendlarvärlden. Den är ett arv från en tid då kvinnor cyklade med kjol. Kvinnor skulle helt enkelt inte visa ”det heligaste” när de svingade benet över cykeln. Den ramkonstruktionen är dessutom väldigt svag och gör att man måste tillverka cykeln med onödigt tjockt sadelrör. Många moderna cyklar idag har ett slopat överrör, vilket är bra då det sparar vikt. Både överrör och sadelstag kan vara kortare. En diamantram av stål är bra och fungerar en hel livstid, om man vill.

 

Framgaffel

Denna ska vara stel. Det finns ingen anledning att släpa omkring på dämpade gafflar. Dessa kräver service – särskilt om man misshandlar dem hela vintrat - och har ingen egentlig uppgift utanför krävande terräng.

 

Pakethållare eller ej.

Om man måste transportera mycket ombyteskläder, matlådor och annat till och från jobbet så krävs en pakethållare. Men man kan fundera på om man inte istället ska ha ett par packväskor framtill under den kalla årstiden. Detta då man får bättre fäste för framdäcket med lite tyngd fram, men dessutom så får fötterna skydd mot kylan. Det finns fästen för så kallade lowriders att montera på framgaffeln. En bakpakethållare har den fördelen att den utgör ett bra fäste för en ordentlig baklampa.

 

Belysning

Jag tycker man ska ha två sorters belysning samtidigt framåt. Dels någon eller några smålampor med ledlamta att spänna fast på styret som gör att man syns. Men dessutom en hjälmlampa med ordentligt lyse som gör att man ser. Hjälmlampan ska vara av laddbar typ, numera finns det sådana man kan ladda via USB-uttag. Perfekt att ha hjälmen på skrivbordet och ladda hela dagen, alltså. Bakåt ska det vara en ledlampa som fästs på sadelstolpen och även en att montera på hjälmen. Blinkande ljus ska man undvika.

 

Reflexer

Lagen säger att cyklar ska vara försedda med reflexer både framåt, bakåt och åt sidan. Fram används vita reflexer, bak röda och åt sidan oranga. Det finns mängder av reflexer som man kan tejpa på sin cykel. Gör det. Det spelar ingen roll om det blir fult. Däremot avrekommenderas hjulreflexer. Detta då de är tunga att driva runt men det har även hänt att de satt sig på tvären i ett framhjul och då orsakat olyckor.

 

Växlar

Antal växlar är inte så viktigt, ofta rekommenderar jag istället att inte ha några växlar alls utan anpassa antalet växlar efter säsong och den tyngsta backen. Själva utväxlingen är därför mycket viktig! Kedjan slits inte på samma sätt på en singelspeed som en flerväxlad cykel med utanpåliggande växlar. Den är inte så känslig och det är mindre friktion i systemet. Har man inte alltför många alltför tuffa backar bör man därför fundera på att köra enväxlat.

 

Den optimala växel-kompromissen för pendlare

 

Jag har lyckats lätta min pendlarhoj med ungefär 500 gram (1/2 kilo!) samtidigt som jag nästan har samma utväxling som tidigare. Anledningen är jag jag den senaste tiden har funderat på vad jag ska ha 27 (3X9) utväxlingsmöjligheter till på en pendlarcykel. Egentligen.

 

Så här gjorde jag, se även nedanstående lilla skiss. Jag började med att ta bort det yttre och inre framdrevet. Då märkte jag att kedjan skulle få för stor brytning när jag körde på minsta, respektive största kassettklingorna (fig 2 nedan). Lösningen blev att jag fick slakta kassetten och ta bort varannan klinga. Det var lite bök med det då man måste knacka ut tre sprintar som håller ihop kassetten. Jag valde att behålla 5 klingor som omfattar ungefär den tidigare utväxlingen om än med glesare mellan stegen än med den 9-delade kassetten. För att få kedjelinjen så rak som möjligt tog jag plastdistanser från tidigare gamla kassetter och pluppade på bägge sidor om bodyn så att den egentillverkade kassetten skulle vara så mycket i mitten som möjligt.

 

 

Ytterligare moddning som behövdes var:

Ta bort framväxeln och växelvajern! Nu blev cykeln jättelätt! Justering av ytterlägena på bakväxeln var nödvändig för att jag inte skulle växla ner på någon av omkringliggande distanser. Dessutom fick jag åka till Clas Olsson och köpa 5 lämpliga brickor att "ersätta" stora drevet fram med. Detta då skruvarna skulle ha skruvats in för långt annars.

 

Resultat:

Det funkar kanon! Jag har nästan samma möjlighet att ta tuffa backar som tidigare (dessutom är som sagt cykeln lättare, vilken underlättar). Största klingan bak är ju kvar men jag har inte det minsta framdrevet. Och i utförsbackarna har jag inte längre möjlighet att mata på i 55 km/timmen längre (hur ofta hade jag det behovet tidigare, egentligen?) men kanske 30 km/timmen och resten rullar jag helt enkelt. Faktum är att jag nästan inte märker att det är glesare mellan växlarna nu. Hade jag valt 4 klingor (som jag läste på Happy att några hade valt) gissar jag att det hade varit tydligare.

 

 

Min egen gamla stålcykel som jag pendlade med i 2 år, vinter som sommar. Bilden är tagen i samband med konvertering till enväxlat. Man ser tydligt hur jag ersatt den breda kassetten med en enkel klinga med lämplig utväxling, samt en mängd distanser. Dessa är väldigt lätta att flytta om man tycker att kedjelinjen blir lite sned.